Jag fick en så fin kommentar igår här på bloggen med några uppmuntrande rader. Jag blir verkligen så himla glad av era fina ord. Det är sådana kommentarer man måste spara på och plocka fram då det känns lite jobbigt och motigt. ♡
Förutom härligt pepp så fick jag också några frågor som jag tänkte att jag skulle svara på. Bl.a. en fråga om när och varför jag blev intresserad av secondhand och också ett par frågor om skötsel av secondhand kläder. Frågorna om klädvård tänkte jag ta lite senare men här kommer svaret på första frågan.
När väcktes ditt intresse för secondhand? Och varför?
Min mormor vävde en hel del då vi var små. I hennes mysiga garage stod det lådor och påsar med gamla kläder och lakan som skulle användas till vävningen. De gamla slitna kläderna, "lumppuna"* som min mormor kallade dem, skulle rivas i tunna bitar för att vävas till bl.a. mattor. Jag tyckte det var jätte spännande att rota igenom påsarna och kanske rädda ett fint linne eller en fin tygbit innan de blev en del av en matta. Det var kanske inte så ofta som jag verkligen hittade något som jag använde, men det var själva spänningsmomentet, att man kanske kunde hitta något fint. Sedan älskade jag, och gör det fortfarande, den mjuka känslan av riktigt slitna gamla bomullstyger. Och dofterna. Lite instängt, lite dammigt och väldigt hemtrevligt.
Mitt andra självklara secondhand minne är också från ungefär samma ålder. I den lilla finska stad där jag växte upp fanns det något som hette Kierrätyskeskus, eller Återvinningscentralen, på svenska. Konceptet var enkelt. Folk lämnade in saker de inte behövde längre och hittade man något man ville ha eller behövde så var allt gratis. Det var främst vitvaror, verktyg och dylikt. Men lite kläder hängde också i ett rum. Jag kommer ihåg att jag och mina två kusiner åkte dit tillsammans med min pappa. Pappa skulle troligen ha någon reservdel som saknades till något projekt han höll på med. Och jag tyckte det var så spännande att titta på kläderna. Mina kusiner var inte lika faschinerade men efter den gången så cyklade vi dit ibland och kollade på kläderna som hängde där.
Svaret på frågan "varför" är väl spänningsmomentet kan jag tro. Men också de positiva och mysiga känslorna som jag förknippade med begagnat. Idag så är väl orsaken till min passion för secondhand delvis de samma, även om det tillkommit en hel del andra positiva aspekter.
Nu bollar jag tillbaka frågan till er. Hur är det för er? Varför handlar ni secondhand ?
*lumppuna=lump, trasor.
9 kommentarer:
Spännande läsning!
Jag har aldrig haft någon i min närhet som handlat särskilt mycket second hand utan mitt intresse uppdagades första gången jag av ren impuls steg in på en second hand butik och blev frälst. Jag handlar second hand för att det är snyggare, bättre material, bättre för miljön och dessutom billigare.
För mig är det nog också spänningsmomentet som till en början har lockat mig. Och det är förstås lika spännande fortfarande men nu spelar också andra saker in. Second hand känns för mig mera äkta och personligt. Det är vänligare för miljön att konsumera andra hand och det är billigt.
Men framför allt spännande och samtidigt så härligt avslappnande att gå på loppis.
Tyvärr handlar jag inte speciellt mycket second hand-kläder. Däremot känner jag igen mig i din beskrivning. Fast för mig är det gamla, riktigt gamla böcker och förstås möbler och andra antika ting som gäller. Det kanske tack vare de otaliga vindsutrymmen med böcker och gamla saker i min barndom (hos farmor, mormor m fl)... Ting har själ! <3
Tack snälla för så snabbt svar! Roligt att jag kunde lysa upp din dag lite grann. Nu gjorde du mig glad tilbbaka. Bra va? :)
Jag har också fått komma i kontakt med gamla kläder via min mormor. Hon har jobbat i klädaffär förr, ch har därför samlat på sig en del under åren. dessutom har hon sytt mycke åt min mamma och min moster, och sig själv förstås. Det är nog hemma hos mina morföräldrar jag hittat dom bästa fynden!
Jag har också fått ärva några plaggav min farmor, och några av min gammelmormor som hon sytt. Jag tycker det är sååå spännande att jag får ha dem, och använda dem.
Efter att jag för nått år sen kom fram till att handla på loppis faktiskt inte är äckligt, som jag tyckte förr, har en helt ny värld öppnats. Det är fantastiskt att varje plagg och varje pryl har en egen historia, som man aldrig kommer få veta. Men att jag via att använda sakerna kan ge dem ännu mer liv känns häftigt. Gamalt hantverk är ofta av otroligt hållbart material, och välarbetat hantverk. Dessutom känns det bättre att göra så mot miljön också!
Tack för din inspirerande blogg! Väntar med spänning på svaret på nästa fråga.
h. Samma anonyma person som kommenterade igår. :)
För mig var det så att mitt intresse växte succesivt. Min mamma har alltid varit en flitig loppis och secondhand-tjej så jag har tvingats med sedan barnsben. Men det var först vid 12-13 årsåldern som jag började acceptera det och inte tycka att det luktade konstigt och var en underlig hobby. Det var när jag förstod att man för ganska små medel kunde bygga upp en egen stil med secondhandkläder. Det var viktigt för mig med secondhand för att bygga upp min identitet, sedan älskade jag The Ark då, och de har ju alltid varit stora förespråkare för secondhand och individuell stil. Nu handlar det mycket för mig att hitta plagg att vara ensam om, och framför allt var det så himla mycket bättre kvalité back in the days. Och inte minst tankarna kring vem som bar plagget innan. Att det sedan känns mer miljövänligt är skönt för själen.
Himla fin läsning!
För mig är det också spänningsmomenten, eller känslan när man kommer hem med något som inte är värt så mycket i pengar men desto mer för en själv. Sedan älskar jag dåtidens syn på form och färg! Det är bättre kvalitet, bättre pris, bra för miljön och mer personligt! Om jag skulle leta upp kläder som liknade den garderoben jag har nu skulle det ta flera år!
Din blogg och butik är så fin Lina! Det verkar så roligt det jobb du gör med butiken, men är säkert också tidskrävande och slitsamt. Jag skulle gärna se mera inredningsgrejer, porslin och sånt i butiken..men förstår att det kanske inte har lika stor åtgång och också är svårare att skicka på post. Mitt kirppis intresse har jag nog fått av syster Lotta. I början tyckte jag det var tråkigt att gå på loppisar men följde ändå med Lotta ibland. Men ju "vanare" man blir desto bättre blir man på att fynda och desto roligare blir det!
Angeliqa; Härligt att du blev "fast" på första försöket! :) Ja, det var verkligen mycket bättre kvalité på det mesta förr. Önskar att man kunde hitta liknade kvalité idag. Men det känns som att även om man köper lite dyrare kläder idag, så är kvalitén nästan lika skruttig som på kedjorna. Med vissa undantag naturligtvis.
Hanna; Ja, det är en fantastisk avslappning. Nästan lite meditativt. :)
Katja; Jag älskar också gamla böcker. Doften är så härlig och hemtrevlig. (En liten parentes som jag kom att tänka på. Dior har en härlig herr doft som doftar gamla böcker. Helt underbar. ;) )
Anonym; Vad härligt att få använda kläder som farmor och gammelmormor sytt. Det blir extra värdefullt. Äldre vet sällan vilka skatter som de gömmer på sina vindar!
L-Oh my deer; Ja, tror att nuförtiden då allt är så lätttillgängligt överallt och kedjorna säljer det senaste modet för 199 kr, så är det många som gärna vill skapa sig en egen stil och inte se likadan ut som massan. Då är ju secondhand perfekt. ♡
Amanda; Håller helt med dej om att det var mera spännande färg och form. Och mera bearbetade detaljer.
Piass; Tack! Vad roligt att du tycker om bloggen. Jo, jag e lite rädd för att skicka porslin på posten. Det är så tråkigt ifall det går sönder… Men kanske det ändå blir lite mera sånt framöver. Det är sant, det är en liten vanesak med loppis. Man får träna upp ögat att fynda. Men sen är det superroligt! Ses på dopet! KRAM!
Skicka en kommentar