Barndomsminnen.

När jag var barn lekte jag mest med mina kusiner Mirjam och Jonna. Hos Mirjam och Jonna fanns det en platt burk med smörja, som vi kallade det, som både doftade gott och hade en underbar färg. Den tilltalade oss så pass mycket att jag minns att vi ibland intog smörjan med sked. Högst antagligen har denna inmundigande av paraffin, glycerin, petrolatum och mineraloljor med alla tänkbara namn gjort att vi blivit balsamerade inifrån och våra inre organ kommer väl efter vår död bevaras i det skick de var vid 6 års ålder.

Nu då jag var hemma i finland för ett par veckor sedan hittade jag till min förtjusning denna fantastiska smörja i ny uppimpad förpackning. Det är Ivana Helsinki som gett Vitalis ett nytt utseende. Eftersom den bara kostar ett par euro var jag tvungen att köpa en. Och det var med skräckblandad förtjusning jag sniffade på denna mineraloljerika smörja. Lätt illamående duttar jag ibland en liten klick på läpparna bara för att få en liten känsla av hur underbart det var att stå där fnissande med sked i handen på kusinernas badrum och njuta av känslan av en klick Vitalis halkandes på tungan.