Det perfekta häftet fyndades också på marknaden i porta portese, liksom en fin linjal i trä. Jag blir så sugen att skriva något i det. Men samtidigt så känns det som att det då blir förstört. Känslan av ett tomt häfte eller en tom anteckningsbok, är ungefär som känslan innan något roligt händer, något man väntat på. Pirret i magen, någonslags förväntan. Det är onödigt att förstöra, väntan innan överträffar ju ofta själva händelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar