Bilder från vårt kök. (Glasen och de ljusblåa faten är inte secondhand. )
Det mesta som vi har i vårt hem är köpt på secondhand och loppis. Då det gäller möbler konstaterade jag just att det bara är vår säng och en låg byrå som inte är köpta på loppis och en del retro möbler har vi också fått som gåva.
Det känns bra i kroppen. Och fint blir det! (Jag är ju gift med en teknik älskare. Så ok, teknikprylarna typ Tv, dator och annat är inte köpta på loppis.) I helgen var vi en sväng på IKEA eftersom vi behöver en ny säng, och hade kollat på en sängstomme därifrån... men nej. Det blev inget. Ful var den och onödigt att betala pengar för fejk-trä som snabbt blir fult. Det är inte alltid billigare att köpa retro/vintage, secondhand möbler, men det är för det mesta mycket finare. Möblerna har en charm och en själ som det är svårt, om inte omöjligt, att få med nyproducerade möbler. Dessutom brukar kvalitén på gamla möbler vara väldigt hög.
Då det gäller kläder består min garderob till 70 % av secondhand. Där gillar jag att blanda, både nytt och secondhand.
Egentligen är det få saker jag inte skulle kunna köpa secondhand. Underkläder, strumpor, strumpbyxor vill jag köpa nytt. Men annars så. Handdukar har jag aldrig köpt secondhand, däremot tycker jag inte, som jag vet att många andra gör, att det är ofräsht att köpa lakan på secondhand. Jag menar, man sover ju på hotell. På hotell har väl några tusen människor sovit i lakanen. Köper du lakan på secondhand så är det kanske en familj, samt några av deras vänner som någongång använt lakanen, d.v.s. ca 10 personer. Och man tvättar ju lakanen innan.
Vad säger ni, var går er secondhand gräns? Delta gärna i enkäten uppe i högra hörnet.