Att samla på hög.

Väskan.

                                                                    

Jag brukar ha väldigt svårt med konstläder och syntetläder. Det är fusk helt enkelt och sällan så snyggt gjort. Det var tills jag sprang på denna väska på ett loppis i östergötland. Lädret ser inte det minsta äkta ut, spännet på framsidan är fult och när det är minusgrader ute blir väskan alldeles hård och oformlig. Men den ropade på mej och såg på mej med sina små väskögon. Jag har haft den så gott som dagligen sedan dess. Den är perfekt. Matlådan, jobbkläderna, boken att läsa i tunnelbanan, tidningen, extra tröjan, allt får plats. Eftersom den är en hård modell så bevaras alla evetuella papper eller annat värdefullt intakt utan att bli kantstötta efter en dag i på stan. I love it.

Gunghästen och katten.

Ibland snubblar jag på saker som känns rätt på en gång. Saker som känns som om de redan bodde hos oss. Dessa åker aldrig upp på Comeagain.se utan får slåss om plats hemma hos mej istället. Läskiga katten och gunghästen är exempel på detta. Jag har aldrig sett en gunghäst med så toma ögon förut.

Fredrika.

                                                        

                                                          

                                

Få saker är så vackert som gamla böcker. En av mina favorit böcker är en bok om Fredrika Runeberg. Inte för att det är en rafflande litterär studie av Johan Ludwig Runebergs fru, utan för utseendet. Boken är tryckt 1904. Pappret är strävt och ojämt. Jag fick den som minne av min mormors bror. På pärmen och på bokryggen har han skrivit Fredrika Runeberg med bläck och tusch.

Bror & Janika.

      

Hela min familj bor i finland. Sedan jag flyttade hit har jag alltid känt mig lite avundsjuk på mina vänner som berättar om söndags middagar med familjen, att de hämtat sina syskonbarn på dagis och stökiga födelsedagskalas med släkten. Små saker som blir så viktiga när man inte kan. Men. Imorgon flyttar min bror och hans flickvän hit. Det känns helt overkligt och fantastiskt.

Saker att adoptera.

                                             

                                                                  

                                                                

                                                            

Jag vill gärna bo i den värld som MAT&ROB målar upp på sin sida/shop www.thingstoadopt.be . Den är mystisk, spännande och samtidigt härligt barnslig och rolig. Ett liv tillsammans med gröna slangen, hästen och vita cykeln. Inga konstigheter.

Mina favoriter i butiken just nu.

Svart läderväska från Maricci, stövlar från Pertti Palmroth, svarta jodphurs, leopardmönstrad halsduk i ylle, handstickad tröja i ylle. www.comeagain.se

En studie i kreativitetsimpotens.

Två översta bilderna är hämtade från studioviolet.blogspot.com Två nedersta bilderna hämtade från juliapott.blogspot.com

Ibland där jag surfar runt på nätet stöter jag på något riktigt fint och inspirerande. Det kan vara en fin design, vackra illustrationer, snygga kläder, en fin låt, en välskriven text. Det som sker efter själva upptäckten av detta vackra, följer alltid samma mönster.

Jag upptäcker först att mina händer darrar. Min puls är högre än normalt och min andning snabbare. Ibland kan jag känna mig lite nervös och svettas lätt. Jag märker att jag stirrar och klickar omkring med stela darrande händer.

Då jag väl ruskat på huvudet och tagit mig upp ur transen och tagit några rejäla kliv in i kreativitetshimlen dröjer det inte länge innan fas två slår in. Jag får hybris och tror att jag också kan.

Jag börjar plocka fram fin-pennorna, tar fram ett nytt tomt dokument i world eller gräver fram ett stycke tyg. Vid det här skedet har darrningarna har lagt sig något men de har dock ersatts av ett spännande ilande i magtrakten.

Det är nu det verkligt destruktiva händer. Jag lyfter kanske pennan för att börja skriva den där fantastiska texten, illustrationen eller vad det kan handla om. Omedvetet börjar jag då jämföra mina talanger med de andras som jag precis upptäckt.
Det är då kreativitets impotensen slår till. Allt det upprymda, fantastiska, storlagna slakar på en gång då verkligheten kommer ikapp.

Nu är det en tid sedan jag sprang på Julia Pott och Studio Violet. Men jag kan tänka mig att det var precis så jag reagerade.

Fyndläge.

I somras åkte vi på en roadtrip jag, min man, min bror och min brors flickvän. I en veckas tid körde vi omkring i östra finland och njöt av det genuint finska. Därtill hör grymma loppisar med hög fyndpotetial.

Den här loppisen var tyvärr stängd just den dagen vi passerade. Det grämer mig än. De blekblåa gardinerna förtäljer att vi gick miste om något stort.

Bakom kulisserna.

Så här såg det ut då vi tog bilderna på pälsmössorna som ligger ute i butiken just nu. Jag har en sån tur som har fantastiska vänner som ställer upp som modeller då det behövs. När fina Minna inte modellar för Come again jobbar hon som kläddesigner. Spana in hennes vackra kreationer här.

Våndan av att starta en blogg.

Det går mej emot lite grann att starta en blogg. Det här att utlämna sig själv, visa bilder på vardagen, skriva personliga texter, visa före och efter bilder på maten man åt till lunch, visa fotografier från badrumsskåpet, visa vilka veckotidningar som man läser, berätta hur deppig man känner sig i januari.... Det känns inte helt bekvämt.

Men däremot är jag intresserad att starta en blogg där jag får kontakt med butikens besökare, där jag kan visa fina secondhand fynd, berätta om vardagen utan att fläka ut mig själv eller mina vänner, lägga ut fina bilder, kanske skriva läsvärda små texter... Ungefär så hade jag tänkt mig. Vi säger så. Strävar dit.